Man riktigt kan höra ekot slingra sig fram genom min blog, så tyst och öde är det.
Som en spökstad eller en öken, eller helt enkelt varför inte mitt eget liv.
Livet är dock det man gör det till. Vill man må skit så mår man det medans vill man må bra så mår man det eller åtminstone kämpar för att må bra.
Kan säga att jag vet ärligt talat inte hur jag vill må.
Vet bara en sak att denna stad jag bor i, is a dead end street.
Jag har mål i livet, jag har drömmar. Frågan är bara om jag har en chans att nå fram till dessa saker.
Jag lever som sagt ett liv som jag själv har gjort det till, finns många andra vägar jag kunde ha gått men va jag smart nog eller våghalsig för att göra det.. nä..
Vet iaf att den enda som kan göra så att det blir nån förändring i mitt liv är just mig själv.
Gäller bara att ta steget.
Vad är jag rädd för egentligen?
Allt detta kväver mig själv och jag finner ingen ro alls. Påverkar även min sömn då jag senaste månaden ligger på ungefär 2-4 timmars sömn per dag alltså inte i sträck utan jag brukar alltid vakna efter nån timme eller två.
Sover typ aldrig i sängen längre utan man lägger sig bara ner i soffan och vänder sig om.
Måste bli en ändring snart dock har jag sagt det hur länge som helst.
Hur länge kommer jag orka med att ha det såhär?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
He's back!! and writing!!! woooohoooo!
och nu till det mer seriösare. jag vet hur det känns dude. vi har blivit arbogalized. (istället för prisonized) och det blir svårt då att fly från detta ställe.
just hang in there.
Yeha I´m mean, I´m bad and I´m back in the writing chair.
Kommer bli mer seriösare saker nu så då kommer det inte bli uppdaterad lika ofta då jag inte kommer skriva om fest hit eller fest dit utan bara saker som är viktiga eller ja finns det viktiga saker om mig vet jag inte helt haha
Skicka en kommentar