Things out of the blue

Ja, nu är då hösten här på allvar. Regn förgyller ens dagar hela tiden eller ja förgyller är väl fel ord då jag inte gillar detta slask som kommer. För det är mer snöblandat regn och det är hemskt.

Gillar inte hösten eller vintern speciellt mycket, visst kan vara mysigt. Men om det ska vara mysigt ska man fan ha nån att dela det med, en partner som man kan mysa med omvirade i en filt eller täcke. Nu har jag inte det och det kommer dröja ett bra tag innan jag har det också, dom som säger att nä, du hittar nån snart så kan jag säga nej det kommer jag inte göra.

För just nu vill jag inte ha nån att dela mitt liv med. Vill få ett stabilare liv först, ha ett jobb så man vet vart man kan bo. Samt att jag är för lat för att försöka hitta nån, låter som en dålig ursäkt över att man inte kan få nån men så är det faktiskt.

Som det är nu så kan det bli flytt för att hitta ett jobb och ska man då ha nån partner så blir allt svårare. Nu kan man bara ta sitt pick och pack och dra så fort möjligheten dyker upp.

Jag verkar dock inte bli den första som rör sig här ifrån eventuellt, men den som lever får se.

Nä, man kanske skulle lyfta på sitt feta, lata arsle och komma bort från denna håla så man kanske kan starta om och må bättre.
Finns tyvärr ingen reset knapp i livet som det finns i spel och man kan inte spara heller och gå tillbaka om man gjorde fel, utan man får leva vidare med det bagage man har.

Med detta citat som kommer nedanför sätter jag punkt för idag.


All it takes is one bad day to reduce the sanest man alive to lunacy.
That´s how far the world is from where I am. Just one bad day.