Om att inte vilja tänka eller drömma.

Ni som inte vill läsa om hur jag mår utan bara om saker och ting som jag gör i mitt liv, kan strunta i att läsa detta inlägg direkt.

Ja, så är det. Jag vill inte ha några tankar, vill heller inte drömma. Hur gör man då? Att vara vaken hela tiden och inte tänka, det kan funka för det mesta. Men får eller senare måste jag sova. Jag är alltid vaken så pass länge tills jag inte kan vara vaken längre. Vill inte gå och lägga mig för att inte kunna sova direkt. Då kommer tankar smygandes som sen förvandlas till drömmar.

När jag är med folk så ger jag alltid ett sken om att jag mår bra eller iallafall att jag inte mår direkt dåligt. Men när jag är själv, så behöver jag inte dölja det hela. Att jag alltid kollar på anime eller nån tv serie är inte alltid för att jag vill göra det, utan för att jag måste. Under den tiden jag tittar på något så slipper jag tänka. Skulle jag tänka på saker och ting så skulle jag hamna någonstans där jag inte vill hamna. Nu menar jag då inom mig själv. Vill inte falla inåt och bli en sån människa jag va förut.

Jag har nästan alltid varit en sån människa som sätter andra framför mig själv. Kan säga att vissa kommer jag alltid att finnas till för. Men just nu så kommer jag skjuta undan mindre viktiga personer i mitt liv och lägga mer energi på mig själv. Dessa personer jag kommer skjuta åt sidan kommer inte ens veta av det. Förren dom verkligen kommer försöka förlita sig på mig, det är då dom pratar med mig och inte annars. Jag vet vilka mina riktiga vänner är och det är dom jag kommer avge tid åt.

Men för att återgå till tankar och drömmar så kommer ingen få veta va dom handlar om. Iallafall inte just nu och jag skulle definitivt inte skriva ut det såhär. Har inte alltid hemska tankar som far omkring i mitt huvud, har en del andra tankar som flyger runt också. Vissa stunder i livet som det är nu så är jag lycklig också. Bara det att dom där lyckliga stunderna kommer allt sällan och längre mellanrum mellan sig.

Söker inte att nån ska tycka synd om mig och försöka prata ut med mig. Detta är en blogg som handlar om mig och då och då så kommer jag skriva om hur jag mår. Bara acceptera eller sluta läsa min blogg.


Om man lurar folk att tro att man mår bra, kan man till slut lura sig själv tills den punkten att man verkligen mår bra?